Stockholm Tunnelrun 2014

Den 22 november var det dags att springa Stockholm Tunnelrun. En sträcka på 10 km genom Norra Länkens tunnlar i Stockholm. Över 40 000 personer anmälda.

Det är 20 dagar sedan New York Marathon för min del och jag har försökt att vara försiktig med mitt knä som fick sig en törn i New York. Jag hade egentligen inte någon större lust att ta mig till starten i Stockholm Tunnelrun då det är sent på året och jag har redan fått uppleva mycket under 2014 inom löpningen. Nya lopp, nya personbästa och nya löparvänner. Ändå, det är ett once-in-a-lifetime lopp. Det kommer ju aldrig tillbaka, så självklart tar jag mig dit i min Charityväst (orange) till skillnad från de vanliga gula. Vi är 1000 personer som fått möjlighet att lämna lite extra slantar till Stockholm Stadsmission. Vilket känns extra bra!

Väl på plats känner jag mig ganska pigg, vet dock att det ska vara mycket backar och väldigt trångt så jag räknar med att ta det varligt och att ta mig runt. Att få en möjlighet att känna på om knät återhämtat sig och framförallt att känna på atmosfären med ett lopp i tunnlar med vernissage, lasershow och musik.

Jag startar i bra tempo, det går utför, och håller tempot ganska bra därnere under marken och avslutar med en tid på 42:22 vilket bara är 4 sekunder långsammare än Söder Runt tidigare i år, en bana som är flack och lättsprungen. Tunnlarna var backiga, trånga och det blev ett par, tre stycken 360° vändningar med tillhörande trattar av löpare. Jag blir lite förvånad och väldigt nöjd. Känner att jag kan nå SUB40 på milen under 2015 med lite j*vl*ranamma. Något som inte hänt på över 20 år.

Summa summarum: Nöjd

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*